DNA-molekylen är uppdelad i 46 st kromosomer, som är sorterade i 23 st par. I ett par med 2 st kromosomer så kommer den ena från mamman och den andra från pappan. Alltså kommer 23 kromosomer från mamman och 23 från pappan, vilket blir 46 st.
Det sista paret kromosomer avgör ens biologiska kön.
x-kromosomen innehåller kvinnlig information och y kromosomer innehåller manlig information.
Alla äggceller har en x-kromosom, den 23:e kromosomen i ägget är alltid en x kromosom. I spermierna kan kromosomerna vara antingen en x- eller en y-kromosom. Hälften av alla spermier innehåller x-kromosomer och den andra hälften innehåller y-kromosomer. Om den första spermien som når ägget innehåller en x-kromosom så blir det x+x=xx en tjej, men om den första spermien som når ägget innehåller en y-kromosom så blir det x+y=xy en kille.
Anlag är informationen i DNA:t som visar hur kroppen ska byggas och och se ut. Man får hälften av sina anlag från mamman och hälften från pappan. Alltså har man dubbelt av alla anlag. Till exempel, 2 anlag för ögonfärg, men bara ett av anlagen styr. Beroende på ifall anlaget är dominant eller vikande. Om ett anlag är vikande och ett är dominant så är det det som är dominant som du kommer få.
Exempel:
Dominanta: Vikande:
Bruna ögon Blå ögon
Fräknar Ej fräknar
Lockigt hår Rakt hår
Dock så finns det möjlighet för att du får ljust hår även fast båda dina föräldrar är mörkhåriga, då mörkt hår är dominant då båda dina föräldrar har det. Mörka färger är dominanta över ljusa
Ärftliga sjukdomar
De flesta sjukdomar som är ärftliga är väldigt ovanliga. En del är till och med så ovanliga att det i landet bara finns några enstaka familjer som har just den risken för att föra vidare den ärftliga sjukdomen.
Ifall att man är rädd att man går runt och bär på en ärftlig sjukdom så är det möjligt att ta reda på det genom att ta ett blodprov som sedan skickas på analys. Men frågan är ifall man verkligen vill veta att man kan ha en risk för att bli sjuk. Det kan vara något så allvarligt och hemskt som att man kommer dö i förtid eller i alla fall tidigare än man velat och förväntat sig. Vill man veta det? Det finns en del människor som säkert vill det. För att man då möjligtvis har tid att ta vara på det sista i livet och leva det lite extra än vad man kanske hade annars. Man skulle också kunna motverka att sjukdomen kommer blossa ut, genom att t.ex operera bort brösten ifall provet visade på att man hade stor risk för bröstcancer. Man skulle även kunna börja skänka pengar till forskning för att hitta ett botemedel till den sjukdomen man visar möjlighet på att få. Att just skänka pengar till forskning är något en del inte skulle göra innan dem själva fick reda på att dem själva skulle kunna få den sjukdomen.
Jag personligen skulle inte vela veta om att jag möjligtvis har en chans att få en sådan allvarlig sjukdom som kommer förkorta mitt liv. Om det hade varit en sjukdom som jag hade kunnat sätta stopp för hade jag gärna velat veta om det. Men vad testet visar kan man inte veta innan svaren har kommit. Och har man tittat på dem, så har man tittat på dem och det är ingenting som man bara kan glömma bort. Om jag skulle veta att jag skulle dö i förtid tror jag att jag skulle känna mig pressad till att "leva livet" och "ta tillvara på dem bra stunderna". Jag skulle känna mig misslyckad ifall jag inte gjorde mer saker som räknas som betydelsefulla.
Norrbottnisk ärftlig smärtokänslighet...
är ett exempel på en ärftlig sjukdom. Den är dock väldigt ovanlig och det finns bara några få människor som har anknytning till orten Vittangi i Norrbotten som har den. Det som händer är att en mutation i en gen gör att nervsystemet inte utvecklas som det borde göra. De som har sjukdomen kan inte känna smärta. Då kan den sjuke skada sig utan att märka det, vilket kan sluta väldigt dåligt. Det kan bli infektioner som man inte märker av som bara blir värre och värre.
Norrbottnisk ärftlig smärtokänslighet...
är ett exempel på en ärftlig sjukdom. Den är dock väldigt ovanlig och det finns bara några få människor som har anknytning till orten Vittangi i Norrbotten som har den. Det som händer är att en mutation i en gen gör att nervsystemet inte utvecklas som det borde göra. De som har sjukdomen kan inte känna smärta. Då kan den sjuke skada sig utan att märka det, vilket kan sluta väldigt dåligt. Det kan bli infektioner som man inte märker av som bara blir värre och värre.
